Blir så trött ibland. Har en gammal, väldigt gammal, kompis som gått från sin sambo. Dom har två barn ihop och innan de gick från varandra har hon aldrig ens pratat illa om honom, inte ens efter. Men nu, när han träffat en annan tjej så är han helt plötsligt det största jävla aset i världs historien och när dom var tillsammans så hotade han henne och så vidare och så vidare. Pappan till barnen försöker få delad vårdnad men det vill hon inte gå med på för då blir hon av med bostadsbidrag och socialbidrag. Detta är ju inget hon säger öppet men det enda argumentet hon har för att han inte ska få ha delad vårdnad är att hon inte klarar av att vara ifrån dom så länge!?!?

Mammor kan vara extremt egoistiska!!!

Det är väl klart att hon skulle sakna dom! Men vad tror dom att papporna gör?? Och vi ska ju inte ens börja prata om barnen. Alla barn har ju rätten till båda sina föräldrar och självklart vill dom även träffa sin pappa. På familjerättsbyrån är dom fan inte bättre. Dom ställer sig på hennes sida och menar på att barnen inte mår bra av att ha två hem!!!

Det har dom ju för fan redan!!

Pappan har flickorna 10 dagar i månaden och allt detta tjafs handlar om är 5 dagar mer i månaden. 5 DAGAR!!!

Kan man vara så jävla egoistisk att man undanhåller barnen från sin pappa för att man förlorar pengar annars.

Om det någonsin finns tillfällen då man borde sätta sina egna intressen åt sidan så är det när det handlar om barnen. Låt barnen vara med sin pappa och försök klara dig iaf. Denna mamma är nu sambo med en ny man och gravid med honom. Men tror du att hon ger sig för det??? Nej, och allt är pappans fel så klart!!!

Trött på egoistiska människor.

 Sambon verkade vara på bättre humör i morse iaf, få se vad som händer när han kommer hem? Altid lika spännande :D

Känner att jag själv förändrats mycket sen vi började träffas. Nu har det förvisso gått åtta år så det är ju kanske inte så konstigt, tvärtom ;D

De första åren som vi var tillsammans var jag såååå rädd för att han skulle bli arg på mig och lämna mig (skada från barndommen, har en mamma som aldrig säger ifrån eller bråckar. Bara svälger det) Men nu, de senaste åren vi varit tillsammans, har jag ÄNTLIGEN fattat att en man som älskar dig inte lämnar dig  för att du säger vad du tycker och tänker, även om det är kritik riktat mot honom. Även om du har värsta psykbrytet. Bara du i efterhand talar om för honom varför du reagerar som du gör.

Jag har tur i oturen att min sambo kan hålla sig så kall, när jag bråkar med honom är det störigt som fan att han bara sitter tyst. Men när jag lugnat ner mig så säger han att vi ska prata nu och tar upp det han har fattat och frågar varför jag känner som jag gör. 

Sen att han ibland totalt ignorerar det jag sagt och fortsätter som vanligt gör mig bara mer förbannad, ungefär som igår :/

Men,men.

Livet går vidare och jag vet bara att jag snart ska hämta mina änglar och njuta till fullo av alla deras påhitt.

Lev i dag, i morgon kan det vara försent!!

Dagen börja vid 8 när jag väcktes av att vår minsting skrek. Men jag kände mig utvilad och på bra humör.

När jag går ut från sovrummet och säger godmorgon till alla så är det bara barnen som hälsar. Godmorgon säger jag då lite högre och tittar leende på min sambo. Han blänger på mig och mumlar fram något som förmodligen skulle vara en godmorgon hälsning.

Och så fortsatte dagen. När jag runt 2 tiden frågar honom igen om allt är ok, mår han dåligt eller är han trött så säger han bara att allt är ok och att jag ska sluta fråga.

Han har en taktik förstår ni!!!

Om jag frågar honom mer än en gång om han är ok så försöker jag enligt honom starta ett bråk!!!

Det är ju inte så att vi bor tillsammans, och har gjort i 7 år, och attjag vet hur han brukar bete sig till vardags?!?

Blir bara så trött, för när han är på detta humöret så total ignorerar han mig, tittar knappt på mig!! Men barnen leker han med och är trevlig mot ( vilket ju är bra för dom, verkligen). Men barnen är ju inte dummare än att de ser hur han behandlar mig och ser att jag blir ledsen och frustrerad.

Jag antar att jag stannat så här länge för vi har varit med om mycket tillsammans och lyckats ta oss igenom enorma dalar. Men dessa småsaker som vi pratat om såååå många gånger, blir det aldrig en ändring på tycks det.

Även om jag vet att han kommer till att börja prata med mig igen, (när det passar honom så klart), så vet jag inte längre om jag vill.

Detta är bara en av dom saker som kommer igen och igen. Och JA vi har pratat om det och han lovar bättring, och det funkar tills det händer igen!!

En annan sak är att han aldrig vill säga vart han är på väg när han går ut. Han säger bara att han går till stan. Frågar jag då - var i stan? Ska du hem till någon? så svarar han bara att han ska till stan. Och även detta har vi pratat om så många gånger nu att det gör mig galen. Hans nya sak nu när han går ut är att fråga mig vart jag tror att han ska och sen säga att JA det är dit jag ska!!!!!!

Gaaaaaaaaaaaaaah!!

Jag antar att detta är saker som jag måste lära mig att leva med om jag vill leva med honom. Och jag vill vara med honom bara inte dessa sidorna utav honom. När vi har det bra har vi det riktigt bra. Många av mina vänner säger att jag ska skatta mig lycklig som har honom då han tvättar kläder varje vecka, ladar mat någon gång i veckan och är en helt underbar pappa. Ja, det är ju självklart dessa sidor hos honom som jag älskar. Men frågan just nu är om det räcker?

Jag älskar honom det är det ingen tvekan om, men räcker det? Uppväger våra bra stunder tillsammans de dåliga? Och kan jag "lära mig" att leva med honom trotts dem?

Jag har ställt mig själv dessa frågor tidigare och då vi fortfarande är tillsammans ( fast vi varit nära att gå från varandra ett par gånger) antar jag att de bra tiderna överväger de dåliga just nu.

Ahhh skönt att skriva av sig lite frustration :D

I morgon är det en ny dag med nya möjligheter.

Ha det bra där ute

Ok då får vi se hur detta blir då.

Har en massa jag vill skriva om men just nu måste jag börja tänka på morgondagen.

2 spralliga pojkar som vaknar kl 6 och är redo att ta sig an världen med det samma helst. Need I say more ;D

Jag kommer mest skriva om min familj, mina vänner, skolan och allt där kring.