Sambon verkade vara på bättre humör i morse iaf, få se vad som händer när han kommer hem? Altid lika spännande :D

Känner att jag själv förändrats mycket sen vi började träffas. Nu har det förvisso gått åtta år så det är ju kanske inte så konstigt, tvärtom ;D

De första åren som vi var tillsammans var jag såååå rädd för att han skulle bli arg på mig och lämna mig (skada från barndommen, har en mamma som aldrig säger ifrån eller bråckar. Bara svälger det) Men nu, de senaste åren vi varit tillsammans, har jag ÄNTLIGEN fattat att en man som älskar dig inte lämnar dig  för att du säger vad du tycker och tänker, även om det är kritik riktat mot honom. Även om du har värsta psykbrytet. Bara du i efterhand talar om för honom varför du reagerar som du gör.

Jag har tur i oturen att min sambo kan hålla sig så kall, när jag bråkar med honom är det störigt som fan att han bara sitter tyst. Men när jag lugnat ner mig så säger han att vi ska prata nu och tar upp det han har fattat och frågar varför jag känner som jag gör. 

Sen att han ibland totalt ignorerar det jag sagt och fortsätter som vanligt gör mig bara mer förbannad, ungefär som igår :/

Men,men.

Livet går vidare och jag vet bara att jag snart ska hämta mina änglar och njuta till fullo av alla deras påhitt.

Lev i dag, i morgon kan det vara försent!!